Ny forskning ger starka belägg för att så kallad ”ofarlig” fetma är en myt. Personer med fetma, men som inte har några andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, har en ökad risk för förträngningar i hjärtats kranskärl jämfört med normalviktiga personer, skriver Hjärt-Lungfonden i en pressrelease.
Man baserar det hela på befolkningsstudien Scapis, som är Hjärt-Lungfondens hittills största forskningssatsning.
– Det här är ytterligare en spik i kistan för den vanliga missuppfattningen att det finns ”ofarlig” fetma, säger Lars Lind, professor i medicin vid Uppsala universitet och huvudförfattare till studien.
För cirka 15 år sedan lanserade forskare i Kanada uttrycket ”metabolt frisk fetma”. Teorin handlar om personer med fetma, men som inte har några andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.
Enligt teorin har denna grupp inte någon ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, ett antagande som fick stöd i initiala studier.
Senare studier har dock visat att personer med ”metabolt frisk fetma” visst har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, men att det tar längre tid för dessa sjukdomar att utvecklas än hos individer med både fetma och andra riskfaktorer.
För att ytterligare studera detta fenomen har Lars Lind och hans forskarkollegor undersökt kranskärlen hos 23 674 kvinnor och män mellan 50 och 64 år med hjälp av datortomografi.
Samtliga deltagare ingår i den stora befolkningsstudien Scapis. Personer med fetma, men utan andra kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, jämfördes sedan med normalviktiga personer som inte heller hade några riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.Studien visade att personer med fetma hade högre grad av förträngningar i hjärtans kranskärl jämfört med normalviktiga. Hotande förträngningar i kranskärlen, som riskerar att leda till kärlkramp eller hjärtinfarkt, var betydligt vanligare hos individer med fetma än hos normalviktiga.
