Vägen att minska vår stora sojaimport är att minska mängden gris- och fågelkött väsentligt eftersom det mesta går till djurfoder, visar en SLU-studie.
EU importerar stora mängder soja, främst från Latinamerika, och produktionen bidrar till avskogning, förlust av biologisk mångfald samt ger stora utsläpp av koldioxid, skriver SLU i ett pressmeddelande där man även påpekar att merparten av den importerade sojan används som djurfoder.
Nu har forskare vid SLU undersökt hur produktionen av kött, mjölk och ägg skulle behöva förändras om EU sätter målet att producera så mycket mat som möjligt utan att importera soja.
Svaret blir att antalet grisar och fåglar skulle behöva minska markant, medan antalet idisslare skulle inte behöver påverkas lika mycket.
För att bibehålla intaget av näringsämnen skulle vi även behöva äta mer från växtriket, påpekar forskarna.
– Sojan i sig är inte en ohållbar gröda. Tvärtom är soja en gröda som kan avkasta stora mängder protein och fett och den har en aminosyra-sammansättning som är väl lämpad för såväl människor som djur, påpekar doktoranden Johan Karlsson som är huvudförfattare till studien.
– Det är den stora omfattningen på odlingen och hur odlingen sker som är det stora problemet, sammanfattar han och pekar på en uppseendeväckande detalj i studien;
– En intressant och lite skrämmande iakttagelse vi gjorde när vi arbetade med den här studien är att det går åt mer soja för att producera ett genomsnittligt kilo gris- eller fågelkött i EU (runt 0,7–0,8 kg soja) än vad som finns i exempelvis ett kilo sojafärs (runt 0,4 kg soja), säger Johan Karlsson.
I Sverige används i genomsnitt mindre soja i djurens foderstater jämfört med EU i stort, men skillnaden är liten enligt forskarnas data.
