För Matmissionens chef Johan Rindevall är det en paradox: ju fler butiker de öppnar, desto mer bekräftas problemet de försöker lösa.
– Om tio år hoppas jag att Matmissionen inte längre finns, men det är dessvärre inte prognosen just nu, konstaterar han.
En fungerande affärsmodell – för en dysfunktionell marknad
Matmissionens framgång bygger på en enkel men effektiv idé: att ta vara på matsvinn och erbjuda det till de som annars inte har råd att handla mat. Men att få konceptet att fungera har krävt branschsamverkan och en logistisk lösning som till och med vissa vanliga dagligvarukedjor kan avundas.
– Vi har byggt en skalbar modell som fungerar för alla parter: de som donerar, de som handlar och samhället i stort, säger Rindevall.
Ekonomiskt sett är effekten tydlig. Under 2023 beräknades Matmissionens verksamhet generera en social, socioekonomisk och ekologisk nytta värd 225 miljoner kronor. För företag som donerar livsmedel innebär det dessutom ett konkret sätt att minska sitt svinn – och förbättra sitt CSR-arbete på köpet.
Men kärnfrågan kvarstår: varför behövs Matmissionen överhuvudtaget?
Matmissionen tar plats där andra butiker försvinner
Det är ingen slump att Matmissionen växer snabbt samtidigt som traditionella dagligvarubutiker lägger ner i vissa områden. När matpriserna stiger och köpkraften minskar, tappar vissa orter sin kommersiella attraktionskraft. Matmissionen kliver in där andra lämnar – och fyller en lucka som samhället inte verkar ha någon annan lösning på.
Problemet? Det är inte en hållbar utveckling.
– Vi möter människor som inte har råd att köpa protein mer än ett par gånger i veckan och som inte har råd att ge sina barn frukt och grönsaker, säger Rindevall.
Matmissionens tillväxt är en framgångssaga ur logistisk synvinkel, men samtidigt ett kvitto på ett samhällsekonomiskt misslyckande. När behovet av sociala matbutiker ökar i samma takt som antalet människor som inte har råd med vanlig mat, är det svårt att se expansionen som något enbart positivt.
