Kärnan i konflikten rör de minskande fångsterna av strömming i både Bottenviken och Bottenhavet, vilket har haft långtgående konsekvenser för både kommersiellt fiske och ekosystemet i området. Detta har bland annat lett till minskad produktion av den klassiska svenska delikatessen surströmming och oro för laxens framtid i området, då strömmingen är en viktig del av dess föda.
EU-kommissionen har tidigare föreslagit ett totalstopp för fiske av sill och strömming i stora delar av Östersjön, ett drastiskt men nödvändigt steg enligt många experter för att förhindra en ekologisk kollaps. Trots detta anser Norrbottens kommuner att den svenska regeringen och Peter Kullgren personligen har missat flera viktiga chanser att genomföra nödvändiga åtgärder. Istället har de, enligt kritikerna, valt att försvara det storskaliga industrifisket, något som hotar de redan sårbara fiskbestånden.
Kommunernas starka kritik
Claes Nordmark (S), kommunalråd i Boden och ordförande i Norrbottens kommuner, uttrycker den frustration som många av länets kommuner känner. ”Förtroendet är helt förbrukat. Han måste avgå,” säger Nordmark till SVT Nyheter Norrbotten. Hans uttalande reflekterar den breda uppfattningen att regeringens agerande är otillräckligt och att Kullgren inte längre kan anses vara lämplig att leda arbetet med att skydda landets fiskbestånd.
Kommunerna pekar på att de redan krympande bestånden av strömming nu riskerar att försvinna helt om inte akuta åtgärder vidtas. De hävdar att Peter Kullgren inte har visat det ledarskap och den beslutsamhet som krävs i en sådan krissituation, vilket har lett till den aktuella situationen.
Kullgrens svar och den politiska dimensionen
Peter Kullgren har avfärdat kraven på hans avgång och menar att kritiken från Norrbottens kommuner i grunden är politiskt motiverad. ”Jag tror att de gör det för att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte lyckades särskilt bra med sina förhandlingar på EU-nivå,” säger han till SVT. Med andra ord ser Kullgren kritiken som ett sätt för oppositionen att försöka vinna politiska poäng snarare än en genuin oro för fiskbeståndets frågor.
Kullgrens respons har dock inte lugnat känslorna i Norrbotten. Kommunerna menar att situationen är för allvarlig för att reduceras till ett politiskt spel. De understryker att konsekvenserna av en misskött fiskepolitik inte bara påverkar miljön, utan även lokala näringar som är beroende av en livskraftig fiskenäring.
För många kommuner i regionen handlar detta om mer än bara fiske – det är en fråga om överlevnad för hela samhällen. Lokala fiskare och företag som förädlar och säljer fiskprodukter står inför hot om nedläggning, vilket i sin tur kan leda till förlorade arbetstillfällen och en försvagad ekonomi i dessa redan sårbara områden.
Vad händer nu?
Frågan om Kullgrens avgång lär fortsätta att vara en het potatis i svensk politik, särskilt om ingen förbättring sker i regeringens hantering av fiskepolitiken. Om Kullgren och regeringen inte lyckas vända utvecklingen kan de komma att möta ännu starkare motstånd, inte bara från oppositionen, utan även från fler kommuner och organisationer som påverkas av den nuvarande politiken.
Medan Kullgren försvarar sin position och regeringens åtgärder, fortsätter Norrbottens kommuner att kräva snabba och kraftfulla förändringar. Det återstår att se om deras krav kommer att få gehör, eller om fiskepolitiken förblir en splittrande fråga i svensk politik under de kommande månaderna.
